I väntan på döden

Jag älskar laddningsmätare. Särskilt när de står på 99%.

Frågan är vad som var vackrast under föregående inlägg; Rad Rats poem eller den mjukt rundade kvinnobarmen (ni vet givetvis svaret). Det var bara beviset på att Ben & Jerrys gör underverk för hjärnan - ty det var det enda som Rat intog, som ni säkerligen förstår.

Jag har slutfört kampanjen på Crysis Warhead, vilket var ett kort, men ack så ljuvligt spel. Via ryktesvägen har jag fått höra att det är än mer underhållande på svåraste svårighetsgraden, så mitt omdöme får vänta ytterligare någon dag. Simultant skall jag även påbörja en ny omgång på Diablo 2, vilket brukar ske varje sommar, och som vanligt kommer jag väl att vika hädan mot en lightning eller fireenchant-demon.

Om ni undrar var solen tog vägen så bestämde jag mig för att ni hade fått tillräckligt med värme. Min DS behöver ändå laddas.