Jag avskyr superfyllot

En del spel är löjligt svåra. Många av dessa är så pass gamla att de skulle ha kunnat vara föräldrar vid det här laget; skaffat villa, Volvo och en vovve. Odlat skägg och hår på ryggen - ja, ni förstår. Gamla spel.

Contra till NES är givetvis självskriven i denna kategorin, men ett annat spel som kanske är en smula bortglömt i diskussionen är Bubble Bobble, som döljer sin genomruttna ondska bakom ett par söta dinosaurier och såpbubblor. Visst, man har ett oändligt antal continues, men likväl, det är brutalt och oförsonligt, ty man klarar väl inte ett spel på riktigt tills man utför det utan continues?

Bossen, som ni ser på bild till höger, heter Super Drunk och är långt farligare än den värsta berusade superhjälte ni kan finna. När man möter honom har man inget vapen (för man måste hoppa upp och hämta det, och dör man måste man göra om det på nytt), samt att han tål 80 träffar. Och när man väl besegrar honom, vad får man för belöning då? Jo, det HÄR:

Dags att bita av sladden till handkontrollen.

Jaha, tänker man då. Bara att köra vidare, och spela om alla 100 nivåer igen innan man möter bossen ännu en gång. Då tål han därtill ännu mera stryk. Härligt, eller hur?

Jag ska bara lägga till en sak: Nivå 57.

Ni vet vad jag menar... och om inte, var glada för att ni inte har förslösat er barndom på att klara en nivå i ett TV-spel som är nästintill omöjligt.