Sömnpiller

Hej, mina älskade vänner.
I går natt ägnade jag dyrbara timmar åt The Last Remnant, timmar som aldrig kommer att återvända. Jag ska berätta varför det är avskyvärt: musiken, som inte ens är särskilt välljudande, är så pass repetiv att det låter som att den ständigt loopas, ljudet av fötter som träffar marken är klafsande (och går på mina nerver redan nu) och hjälten är 18 år gammal.

18 år.
18 år.
18 år.
18 år.
ARTON ÅR...
och den nobla härskaren har givetvis hunnit uppnå den mogna åldern av... 19 år.

Sen att fiskmänniskorna och människokatterna har usla röstskådespelare och talar på ett horribelt sätt är väl ingen bonus heller. Staden verkar vara oerhört tom på folk, dessutom. Det känns inte särskilt realistiskt.

Men innan jag använder mig av för mycket hat kanske jag ska spela det lite till, eftersom den gode Radical Rat tycks ha blivit fullkomligt förtrollad av det. Jag fruktar att hans mentala hälsa sviktar, emellertid.