500 - Internal Server Error

Under nördfester såsom E3 brukar Neogaf braka samman, och enär denna knytpunkt för allehanda bisarra och intressanta nyheter varit tämligen död. Nu har jag inte hängt med speciellt mycket i spelsvängarna under veckan då det har funnit många andra intressanta saker (åttondelsfinaler, kvartsfinaler etc), men en del ting har jag snappat upp:

• Nya Mario-spel till Wii. Glädjande för min del, då jag har en Wii och Mario brukar vara synonymt med stor underhållning.
• PlayStation Motion Controller. Lamt och fantasilöst att i stort sett apa efter Nintendo, och någon större framgång blir det väl antagligen.
• Microsofts Project Natal. Jag läste det först som Project Nadal och trodde att det var en tröst till den fallna grusspecialisten, men icke; det verkar lovande. Lite Minority Report-vibbar över det, men jag tror att man måste ha någon form av spelkontroll för att ge interaktivitet. Att sparka i luften mot en boll som inte finns låter inte så roligt, men det är en kreativ lösning och känns som ett led framåt i spelutvecklingen.

I övrigt fyller Tetris 25 år på lördag, så när ni super er redlöst berusade kan ni lika gärna skåla för Алексей en gång.

Överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor

Ypperlig redogörelse från min älskade vän, Ab Alien, angående Dawn Of Whore Deux. Du stressar även ett ytterst viktigt faktum angående speljournalister, Ab. Jag själv fullkomligt avskyr speljournalister och deras tiotusentalsordiga halvromaner till recensioner. Vill jag läsa en diabolisk mängd bakgrundsinformation kring till exempel utvecklarna, producenten (Hideo Kojima?), eller kanske själva spelserien, så går jag naturligt till internetbaserade faktasidor och uppslagsverk för att finna informationen jag söker. Jag vill för i helvete läsa en recension! En recension och ingen jävla horartikel! En recension skall handla om hur bra eller uselt ett spel är, givetvis ur skribentens perspektiv, och ingenting annat. Denne skall dessutom förslagsvis behandla spelet ett antal punkter. Ett exempel på detta kan vara:

Grafik:
Den rent tekniska nivån på grafiken, såväl som designen och måttet av smakfullhet som genomsyrar hela produktionen. Ett exempel på varför detta är av yttersta vikt kan göras av Dead Or Alive-serien från Team Ninja på Tecmo. Varje del i serien var tekniskt banbrytande när den släpptes, dock anses designen av väldigt många vara ganska usel och inte minst smaklös. Personligen finner jag dock stor tillfredsställelse i överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor.

Vem kan motstå den 16-åriga (underåriga) ninjaflickan, Ayane, från Dead Or Alive-serien?

Avsaknad av betyg är något som verkar bli på modet mer och mer. Flera av de större spelsidorna har plockat bort sina betyg. Det fungerar hyfsat fint i det mediet, men när någon av dyngblaskorna, till exempel Super GAY eller Gloating, får för sig att göra det i något slags försök att ta efter mer finkulturella blaskor där hela texten framhålls istället för en viss siffra går det käpprätt åt helvete. Alla speljournalister kan för övrigt fara åt helvete, utom möjligtvis Jessica Chobot (om hon räknas som en), med sitt otroligt sköna anlete.

I övrigt är spel inte konst, det är underhållning. Hårda män med stora vapen. Mjuka, vackra damer i nöd. Stereotypa negrer med ljus röst. Varför måste man bli så besatt av sin hobby att man står helt blind till faktumet att ett spel inte är finkulturellt? Varför är man tvungen att så desperat försöka berika spelkulturen? Det resulterar ju ändå bara i att denna patetiska "livsstil" kommer i sitt rätta ljus och verkligen framstår som det retarderade syskon det faktiskt är i förhållande till övriga underhållningsbranscher. Varför, åh varför, var man tvungen att ta med sig sitt fanatiska och onaturliga feministdravel in i den spelvärld jag så länge älskade för sin omogenhet? Jag kommer aldrig någonsin förstå vad som är diskriminerande med muskulösa män och kvinnor med stora bröst. Sluta skriva om spelmode, spelkonstnärer, spelpoeter, spelmusik och allehanda idiotism som gränsar till den del av spelkulturen som inte har med insomnia, musarm eller två timmars sömn per natt att göra!

Bilden där fröken Chobot tungknullar en PSP börjar bli gammal, så jag ger er en ännu mysigare vy...

whenever you want

Jag, Abducted Alien, fick två intressanta epostmeddelanden i dag (i natt). Det ena var från reneefanada@gmail.com, en för mig okänd robot, och löd så här:

"whenever you want

okay bye".

Spännande.

Det andra var ett erbjudande (massutskick) från Tobias Bjarneby om att få fem nummer av LEVEL till ett reducerat pris. Jag har inte läst någon spelblaska på flera år, så det kanske är värt att pröva på nytt.

Lite märkligt att det är "Sveriges bästa speltidning" när deras upplaga endast är 9800 ex. Super PLAY, å andra sidan, har 12800... och PC Gamer är störst med 20400 exemplar, vilket ändå inte är mycket i magasinsvärlden. Med tanke på att upplagorna minskar stadigt borde de vara något oroade, och det går att fundera över ifall det verkligen finns plats för så många speltidningar i Sverige. Egentligen är det nog bara PC Gamer som har tillräckligt med läsare för att överleva i det långa loppet.

För övrigt visste jag inte ens om att jag var medlem på Loading. Man lär sig något nytt varje dag.

"Ny" video från AVGN

Om du gillar TV-spel och har haft tillgång till Internet de senaste åren känner du säker till Angry Video Game Nerd, även fast han fordom kallade sig för Angry Nintendo Nerd. Eftersom jag är gammal och vis njöt jag av hans recensioner redan då: ofta pricksäkra och kritiska på ett sätt som "riktiga" recensenter sällan är, och rolig på ett sätt som de aldrig är.

Dessvärre har jag bott under en sten i ett tag och har därför missat att han har laddat upp flera nya filmer under året. En av mina favoriter av hans alster måste ändock vara Battletoads, som är relativt färsk (så inget "det var bättre förr"-gnäll här, inte).