Rättelse

Flera utmärkta poänger av den gode R. Rat. Dessvärre slank ett faktafel med i hans inlägg, så här kommer en korrigering. Programledaren inom G4TV har en del goda egenskaper, som synes:


Olivia Munn ska givetvis inte fara åt helvete. Eller hur, Rat?

Överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor

Ypperlig redogörelse från min älskade vän, Ab Alien, angående Dawn Of Whore Deux. Du stressar även ett ytterst viktigt faktum angående speljournalister, Ab. Jag själv fullkomligt avskyr speljournalister och deras tiotusentalsordiga halvromaner till recensioner. Vill jag läsa en diabolisk mängd bakgrundsinformation kring till exempel utvecklarna, producenten (Hideo Kojima?), eller kanske själva spelserien, så går jag naturligt till internetbaserade faktasidor och uppslagsverk för att finna informationen jag söker. Jag vill för i helvete läsa en recension! En recension och ingen jävla horartikel! En recension skall handla om hur bra eller uselt ett spel är, givetvis ur skribentens perspektiv, och ingenting annat. Denne skall dessutom förslagsvis behandla spelet ett antal punkter. Ett exempel på detta kan vara:

Grafik:
Den rent tekniska nivån på grafiken, såväl som designen och måttet av smakfullhet som genomsyrar hela produktionen. Ett exempel på varför detta är av yttersta vikt kan göras av Dead Or Alive-serien från Team Ninja på Tecmo. Varje del i serien var tekniskt banbrytande när den släpptes, dock anses designen av väldigt många vara ganska usel och inte minst smaklös. Personligen finner jag dock stor tillfredsställelse i överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor.

Vem kan motstå den 16-åriga (underåriga) ninjaflickan, Ayane, från Dead Or Alive-serien?

Avsaknad av betyg är något som verkar bli på modet mer och mer. Flera av de större spelsidorna har plockat bort sina betyg. Det fungerar hyfsat fint i det mediet, men när någon av dyngblaskorna, till exempel Super GAY eller Gloating, får för sig att göra det i något slags försök att ta efter mer finkulturella blaskor där hela texten framhålls istället för en viss siffra går det käpprätt åt helvete. Alla speljournalister kan för övrigt fara åt helvete, utom möjligtvis Jessica Chobot (om hon räknas som en), med sitt otroligt sköna anlete.

I övrigt är spel inte konst, det är underhållning. Hårda män med stora vapen. Mjuka, vackra damer i nöd. Stereotypa negrer med ljus röst. Varför måste man bli så besatt av sin hobby att man står helt blind till faktumet att ett spel inte är finkulturellt? Varför är man tvungen att så desperat försöka berika spelkulturen? Det resulterar ju ändå bara i att denna patetiska "livsstil" kommer i sitt rätta ljus och verkligen framstår som det retarderade syskon det faktiskt är i förhållande till övriga underhållningsbranscher. Varför, åh varför, var man tvungen att ta med sig sitt fanatiska och onaturliga feministdravel in i den spelvärld jag så länge älskade för sin omogenhet? Jag kommer aldrig någonsin förstå vad som är diskriminerande med muskulösa män och kvinnor med stora bröst. Sluta skriva om spelmode, spelkonstnärer, spelpoeter, spelmusik och allehanda idiotism som gränsar till den del av spelkulturen som inte har med insomnia, musarm eller två timmars sömn per natt att göra!

Bilden där fröken Chobot tungknullar en PSP börjar bli gammal, så jag ger er en ännu mysigare vy...

Co-op är kung

Feta rymdskepp. Synd att man inte får styra något.

Vem kunde tro att den gode R. Rat hade en så stor inneboende passion att han kunde skapa poesi av sådan kaliber? Förutom jag, givetvis.

Efter att ha spelat igenom kampanjen till Dawn of War 2 tvenne gånger är jag beredd att ge ett slutgiltigt omdöme - dock inte 3 A4-sidor långt, som är brukligt bland speljournalister. Det får bli några punkter istället.

• Våldet är härligt excessivt; lemmarna flyger, blodet sprutar och explosionerna är brandgula och färgsprakande.
• Kampanjen är den bästa som någonsin har skapats till ett RTS. Man får använda sitt taktiska sinne och ständigt hålla ögonen öppna, utan att behöva ha micromanagement som en amfetaminspeedad japan. Det är positivt, men hade man kunnat spela som mer än Space Marines i kampanjen hade det varit universums bästa kampanj. Världens bästa får duga.
• Musiken minns jag inte, men jag stördes inte av den. Så den var säkert passande.
• Kampanjen går att spelas i co-op. Det är kungligt skoj.
• Olyckligtvis är spelet ett steg bakåt från Dawn of War 1 och expansionerna när man köttar på skirmish-banor. Närheten i kampanjen blir istället ynklig och småttig under de vanliga bataljerna.
• Handlingen... Ja, vem bryr sig om handlingen? Man ska kötta utomjordingar enligt gamla goda rashat-sedvänjor. Det räcker.
  

Allt som allt är det ett superbt spel som är helt klart köpvärt, även fast det är lätt att ladda ner det (det är ju till PC). Då är det bra, va?

Can you survive the call of the wild?

Kvällen är här
Mina tankar går isär
Ska jag ta tjack
Eller säga nej tack, till

Blomstrets rus
som är intensivt och ljust
och som inte sällan leder
till diverse bus

Att penetrera tjejer
när man går på grejer
Kan vara problematiskt
och särdeles stigmatiskt

Men en generic kamagra
eller en märkesviagra
Sätter i dicken sprätt
Lätt som en plätt

Dagen efter tas mer tjack
annars blir kroppen lack
och är det något jag inte vill
så är det att ligga still

Tredje dagen gryr
Var femte minut jag spyr
Poliser sitter i träden
En häxa är husvärden

Nej tack jag tror att jag
Snortar ubåt ännu en dag

Familjespel i gammal god Nintendo-anda

Det är föga originellt att sätta ett gevär i händerna på Mario, men att spränga goombas är ofta en bra tidsdödare. Gangster Bros är ett sådant spel. Inte särskilt finslipat, men skoj är det.

whenever you want

Jag, Abducted Alien, fick två intressanta epostmeddelanden i dag (i natt). Det ena var från reneefanada@gmail.com, en för mig okänd robot, och löd så här:

"whenever you want

okay bye".

Spännande.

Det andra var ett erbjudande (massutskick) från Tobias Bjarneby om att få fem nummer av LEVEL till ett reducerat pris. Jag har inte läst någon spelblaska på flera år, så det kanske är värt att pröva på nytt.

Lite märkligt att det är "Sveriges bästa speltidning" när deras upplaga endast är 9800 ex. Super PLAY, å andra sidan, har 12800... och PC Gamer är störst med 20400 exemplar, vilket ändå inte är mycket i magasinsvärlden. Med tanke på att upplagorna minskar stadigt borde de vara något oroade, och det går att fundera över ifall det verkligen finns plats för så många speltidningar i Sverige. Egentligen är det nog bara PC Gamer som har tillräckligt med läsare för att överleva i det långa loppet.

För övrigt visste jag inte ens om att jag var medlem på Loading. Man lär sig något nytt varje dag.

"Ny" video från AVGN

Om du gillar TV-spel och har haft tillgång till Internet de senaste åren känner du säker till Angry Video Game Nerd, även fast han fordom kallade sig för Angry Nintendo Nerd. Eftersom jag är gammal och vis njöt jag av hans recensioner redan då: ofta pricksäkra och kritiska på ett sätt som "riktiga" recensenter sällan är, och rolig på ett sätt som de aldrig är.

Dessvärre har jag bott under en sten i ett tag och har därför missat att han har laddat upp flera nya filmer under året. En av mina favoriter av hans alster måste ändock vara Battletoads, som är relativt färsk (så inget "det var bättre förr"-gnäll här, inte).