Råttan: Återkomsten: Listan

Var hälsade, ärade läsare! Jag tänkte bryta hiatus-trenden och göra min återkomst innan ett år passerat, så nu är jag här. Saknaden av Pawped C. drar mig alltid tillbaka, och jag hoppas att Alien också känner så. Eftersom det var ett tag sedan sist tänkte jag inleda med att systematiskt lista allt nytt i mitt liv!

Jag har...

• Skaffat en ny frisyr.
• Lärt mig hantera en pletora av dödliga vapen och stridstekniker.
• Gift mig med Rihanna och Amy Reid på samma gång.
• Tillsammans med Ab planerat världshistoriens absolut mest storartade spelserie.
• Tvingats att ha sex med Carmella Bing för att få använda henne som flotte för att undkomma en öde ö.
• Spelat många spel.
• Sett många filmer och serier.
• Insett att Jessica Albas storhetstid till slut är förbi, men att hon fortfarande ligger högt på listan.
• Lyckats stävja ett uppror i det lilla landet jag härskar över.
• Utfört ett folkmord (se ovan).
• Till slut fått reda på att Abducted Aliens penis mäter över 25 centimeter i slakt tillstånd.

Mycket mer än så tänkte jag inte skriva i dagens inlägg. Jag återkommer under veckan med rapport om hur mitt nya dubbelgiftermål fungerar i vardagen. Tills dess:

Ow Rev-oh-are!

100 inlägg firas med buller och bigtitits

Kära kragpoppare!

Vi firar härmed det hundrade inlägget på Popped Collar, och gör detta genom att publicera ett gemensamt författat poem, en episk och nydanande berättelse om kärlek, hjältemod och sorg, som rör kring det som är närmast våra hjärtan. Vid tillfälle kommer både jag och Ab dessutom publicera varsin jubileumskrönika, så se till att ni håller ögonen öppna efter detta. Utöver det vill jag även, å mina och Abs vägnar, passa på att hjärtligt tacka er läsare för den hjärtvärmande lojalitet och det engagemang ni visat gentemot bloggen. Ni utgör ett synnerligen spektakulärt ljus i den annars så mörka verklighet vi alla vanligtvis lever i och som vi dagligen försöker undkomma. Jag anser att vi, här idag, lyckats bättre med detta än någonsin förr! Nåväl, det är dags att korka champagnen och ännu en gång poppa collarn.


Tänk er en värld utan kvinnor och kel
En framtid värre än de värsta JRPGs fel

Du skulle aldrig få se en välsvarvad bak
och bjuda in henne till en natt under ditt tak

Att placera ditt huvud i en rundad barm
och känna din fallos vara glödgande varm

Vetskapen om vad du kunnat få
lämnar ditt skrotum i en nyans av blå


Tänk er radikalfeministiska könsroller
och hur de skulle projiceras till era konsoler

Nej, Råttan skall aldrig låta det ske
ty då finns det ju ingen kvinna att tillbe

Kvinnan bör diska, suga och stå i
behagas ej mannen har han rätt att slå pli

Bör lyda likt får som vallas var dag
jag önskar bigtitits, min önskan är lag


En gång var Ab en bortrövad rymdman
Nu hindrar han mardrömmen från att bli sann

Med sin lojala råttbroder Rat
författas det opus natt efter natt

Tillsammans mäter de två tjog centimeter
och utsätter kvinnor för obsceniteter

Så hjälp oss genom att poppa kragen,
samtidigt som ni avtäcker kvinnobehagen

En bikinilös värld

Hell, och väl mött, kära jordlingar. Ab Alien har återvänt till galaxen, än en gång! Jag har mängder med makalösa berättelser att dela med mig av, men innan jag gör det, har jag något viktigt att förtälja. Känner ni till begreppet "BBW"? Om ni gör det, så gråter jag för er. Om inte, så bered er på att förlora den ungdomliga oskuld som ännu skiner i era ögon.

Jag ska berätta sagan om Carmella Bing för er. En skådespelare med ena foten i nöjesindustrin, så att säga. En gång i tiden var hon behaglig att skåda. En glädje att skåda, skulle man kanske till och med kunna säga. Åren har emellertid inte varit till damens fördel. Detta är resultatet av två googlesökningar:

Före:

Efter:

Notera att efter-bilden är extremt liten. Detta för att skona era ögon! Som ni märker är även jag barmhärtig då och då.

Nå, att det är ett remarkabelt förfall kan vem som helst se. Då är frågan: varför? Varför sker sådana förfall? Graviditet? Narkotika? Idioti? Oavsett svaret, så är det givetvis oacceptabelt. Ett så pass gravt disciplinärt brott är fel - i synnerhet när det handlar om en vacker kvinna.

Just mulli... förlåt, fetma, är något som jag brinner för. Brinner för att utrota. Fetma gör dig inte lycklig. Fetma gör inte att din kropp fungerar bättre. Du duger inte som du är, utan faktum är att du skulle vara betydligt mer duglig i en smal, vacker kropp. Du kan inte rå för ditt ansikte (särskilt mycket, i alla fall), men se för Råttans skull att din BMI ligger på en acceptabel nivå. Annars blir det inga bikinibilder!

Världens vackraste kvinna

Var hälsade, mina råttbarn! Rad Rat är efter ännu ett årslångt hiatus tillbaka och bjuder på ett särdeles inspirerat inlägg säkerligen värt all väntan i världen!

För några dagar sedan hade jag oråttlikt tråkigt och såg Fantastic 4 för andra gången. Det är självklart en ganska usel film, men ändå med ett visst underhållningsvärde, om än ett väldigt lättsamt sådant. Datoranimationerna är så pass nedriga att underhållningen faktiskt kan krediteras till en enda person. Det är så klart inte vilken person som helst. Jag talar om Jessica Alba, en av de mest perfekta kvinnor som existerar idag, vilket säger ganska mycket med tanke på Rad Rats extremt höga krav på det motsatta könet. Alba har länge existerat i mitt råttmedvetande, och på sätt och vis varit det nav som uppskattningen av andra kända skönheters kroppar kretsat kring och mer eller mindre omedvetet jämförts med.

Första gången jag kom i okulär (jag vill skriva oral) kontakt med Jessica Alba var när den vedervärdiga kanalen "TV4" sände repriser av serien Dark Angel på bästa sändningstid, alltså mitt i natten. Dark Angel var den då 19-åriga Albas första riktiga huvudroll och trots att jag redan på den tiden ansåg att serien var värdelös fortsatte jag under följande veckor att skåda avsnitt efter avsnitt under nätterna. Liksom i Fantastic 4 lyckades fröken Alba hålla mig och många andra män (samt kvinnor?) i ett grepp lika fast som hennes makalösa bakdel, trots uselheten och det faktum att hon inte ens är en speciellt bra skådespelerska.

Under Dark Angel-tiden. Hon var så klart
glödhet redan här, dock kanske inte på
det där gudinneliknande viset riktigt än.

Efter att serien haft sin gång på TV4 följde en skuggperiod under ett par år. Jag skymtade kvinnan här och där, men tänkte inte så mycket på saken. Detta kom att förändras drastiskt och blåsa upp den fysiska besattheten till oanade, nästintill fanatiska höjder. Året var 2005 och jag bevistade en luciavaka på stadens största biograf, där tre filmer hade smygpremiärer under natten. Första filmen som visades hette Into the Blue. I en makalös scen som inträffar tidigt i filmen bjuds betraktaren på extremt vackra undervattenmiljöer och framför allt en rad skamlösa vyer på en snorklande och åmande Jessica Alba i en tillräckligt minimal bikini, ackompanjerad av drömsk, gladlynt musik. Jag minns att hela publiken, män som kvinnor, var i extas och folk ställde sig upp och jublade under dånande applåder mitt i filmen. Givetvis var filmen ett skämt i övrigt, men fallosen var återigen väckt. För evigt denna gång.

Paul Walker kan självklart inte hålla händerna borta från Albas spektakulära assits
under den mysiga undervattensscenen. För att citera honom själv angående den
ökända grabbningen: "I was like, well just look at that sweet ass, man!"

I följderna av Into the Blue var Jessica med i en uppsjö filmer. Nämnda Fantastic 4 kom samma år, och hade en blond, blåögd variant av Alba som kändes ny och exotisk. Rollen som strippa i Sin City, också den utkommen 2005, var även den minnesvärd. I takt med det ökande kändisskapet kunde jag oftare och oftare bjudas på ett litet fragment av skönheten i vardagen, vilket ibland kunde utgöra en liten ljusglimt i en annars dyster och grå dag. En slags övermättnad följde naturligt under denna period. Den ursprungliga chocken hade sedan länge lagt sig, och kvar fanns en slags belåtenhet. Ungefär som när den ursprungliga kemin i ett romantiskt förhållande och de florerande signalsubstanserna som hör till det lagt sig och lämnar efter sig något som (i de bästa och ovanligaste av fall) mer kan liknas vid en vänskap. En mogen, hälsosam uppskattning av en av universums vackraste kvinnors fysik, helt enkelt.

Senare kom graviditeten, och "man" gick från sukta efter Alba till att nästintill undvika hennes framträdanden. Som vi alla vet är en gravid kvinna inte det hetaste, och de tenderar också att lägga på sig ett antal fettlager både under och efter graviditeten, vilket oroade mig en aning. Oron visade sig vara obefogad när Jessica klämde ur sig ungen och återtog sin extremt slimmade fysik nästintill direkt efter. Hon var om möjligt ännu "tajtare" vid detta lag, vilket hon bevisade med några ångande scener i Robert Rodriguez film Machete.

Den här duschscenen förekommer i Machete. Det verkar nästan för
bra för att vara sant, eller hur? Det stämmer också. Alba var nämligen
inte alls naken under inspelningen, utan hade på sig vita underkläder
som sedan raderades i en dator under efterproduktionen.

Jag anser fortfarande att Jessica Alba är en av världens vackraste kvinnor, även i sitt nuvarande utförande. Nu finns dock betydligt hårdare konkurrens än det gjorde för bara några år sedan, anser undertecknad. Jag kommer gå in närmare på dessa extremt fantastiska konkurrenter i framtida inlägg, så håll ögonen öppna och se till att besöka Popped Collar med jämna mellanrum, gott folk! Min gamle vapendragare Ab kommer inom kort att posta ett inlägg som lär vara minst lika fantastiskt som detta, om jag känner honom rätt. Jag vill passa på att önska er en fortsatt trevlig dag eller natt och tacka för att ni givit upp lite tid från er vardag för att läsa om min lilla febless. Jag avslutar kort och gott med en ganska talande bild, som sig bör:

Jessica Alba är unik eftersom hon är snyggare innan
retuscheringen än efter. Hon är sannerligen världens
vackraste kvinna!

Nicky Shears Singers

Hei! Rad Rat här igen, enär Ab verkar ha tagit tjänstledigt under en obestämd tid. Det här blir Popped Collars nittioförsta inlägg. Jag vill passa på att fira det, samt det fina vädret, med ypperligt vackra och exotiska Nicole Scherzinger. Det blir väl inte mycket bättre än så, misstänker jag!

Ja just det, Michael Jackson är död.

I've paid for fifteen or more, but my guts can't take many more

Lyckligtvis är mina händer inte fästa vid mina jeans.

Kvällen till ära har jag införskaffat sexton flaskor öl, men nu efter fyra stycken börjar magen redan säga ifrån. Detta är ytterst förkastligt då vädret är tämligen gott och altanen nystädad. Vem kunde tro att ett sådant fabulöst och avslappnat leverne likt mitt kunde kräva denna hutlösa buksmärta redan efter några år? Givetvis sörjer jag inte över detta utan planerar att som alltid låta läkarvetenskapens sinnrika uppfinningar vårda min klandervärda kropp.

Det här är den kemiska strukturen för substansen Omeprazol (finns i läkemedlet Losec) som hämmar magsyrorna.

Jag fick mig en tankeställare efter Abs påstående om bröstfixering för några dagar sedan. Visst har det varit en hel del bröst från min sida, men faktum är att jag värderar den kvinnliga sätesregionen minst lika mycket som barmen. Som fanatiker av den kvinnliga fysiken kan jag uppskatta i princip alla kroppsdelar beroende på vad som bjuds. Vad sägs om ett par oskyldiga ögon, en toppig, söt näsa med några få fräknar på, ett par fylliga och lustsprudlande läppar, välplacerade kindben eller ett leende att dö för? Eller två välformade axlar som håller sig i rätt vinklar och inte är för stora eller för små? Allt går att gilla, och utifrån mina diverse kriterier har jag satt ihop en potentiell drömkvinna:

Är hon inte ytterst vacker? Jag kallar henne för Jekaluvi.

Följande googlesökningar krävdes för att sätta ihop bilden:

• Jessica Alba cute face
• vida guerra ass

Övrigt material fanns i mina mottagna filer!

Det var allt från råttan denna vackra onsdagskväll. Losecen verkar ha kickat in sen jag började författa inlägget, så nu placerar jag mig åter på altanen med en kall heineken och en cigg och mår allmänt "gott". Ha en fortsatt trevlig kväll, mina älsklingar!

En enkel dikt

Ni har kanske märkt
att jag gillar bröst
När jag känner värk
Skänker de mig tröst

Stora fasta, små och rara
Vackra bröst är underbara

Om ett par du har kan rulla
Vill jag dina tuttar knulla

Ligger å så fint i handen
Överallt i alla landen

Svarta, gula, bruna, röda
För ett par bröst kan Råttan döda

Vackra spelhyndor

Givetvis har du rätt, kära Ab. Olivia Munn är en ytterst sensuell kvinna. Å andra sidan kan jag tycka att det är lönlöst att börja lista dylika kvinnor till höger och vänster, vilket är förklaringen att jag bara postade om Jessica Chobot. Hon måste ju på något plan anses som gräddhyllan av alla dessa spelhyndor, inte sant? Skulle kunnat postat massvis med kvinnor från olika spelsammanhang i mitt förra inlägg annars, men vad var syftet? Ytterst potent ögongodis förvisso, men vår fantastiska blogg har andra syften och mål också, inte sant?


Amanda Mackay från Gametrailers. Minns att hon förde en intervju med James Rolfe där han sylar en penna på henne i studion.



Layla Kayleigh... Ytterligare en programledarhynda? Det rör mig inte i ryggen när jag skådar de där ytterst fasta låren och hennes gyllenbruna solbränna. Jag kan nästan känna smaken från kokosnötsoljan hon smörjt in sig med.

Jag tycker att min och Abs blogg har utvecklats till något väldigt underhållande de senare dagarna. Vi har skiljda intressen och varsin approach till bloggandet som jag tycker ger bloggen en he del nyttig variationsrikedom!

Nu ska jag dra några lajns och därefter spela The Last Remnant, tror jag.

Farväl, för nu, kära läsare!

Rättelse

Flera utmärkta poänger av den gode R. Rat. Dessvärre slank ett faktafel med i hans inlägg, så här kommer en korrigering. Programledaren inom G4TV har en del goda egenskaper, som synes:


Olivia Munn ska givetvis inte fara åt helvete. Eller hur, Rat?

Överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor

Ypperlig redogörelse från min älskade vän, Ab Alien, angående Dawn Of Whore Deux. Du stressar även ett ytterst viktigt faktum angående speljournalister, Ab. Jag själv fullkomligt avskyr speljournalister och deras tiotusentalsordiga halvromaner till recensioner. Vill jag läsa en diabolisk mängd bakgrundsinformation kring till exempel utvecklarna, producenten (Hideo Kojima?), eller kanske själva spelserien, så går jag naturligt till internetbaserade faktasidor och uppslagsverk för att finna informationen jag söker. Jag vill för i helvete läsa en recension! En recension och ingen jävla horartikel! En recension skall handla om hur bra eller uselt ett spel är, givetvis ur skribentens perspektiv, och ingenting annat. Denne skall dessutom förslagsvis behandla spelet ett antal punkter. Ett exempel på detta kan vara:

Grafik:
Den rent tekniska nivån på grafiken, såväl som designen och måttet av smakfullhet som genomsyrar hela produktionen. Ett exempel på varför detta är av yttersta vikt kan göras av Dead Or Alive-serien från Team Ninja på Tecmo. Varje del i serien var tekniskt banbrytande när den släpptes, dock anses designen av väldigt många vara ganska usel och inte minst smaklös. Personligen finner jag dock stor tillfredsställelse i överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor.

Vem kan motstå den 16-åriga (underåriga) ninjaflickan, Ayane, från Dead Or Alive-serien?

Avsaknad av betyg är något som verkar bli på modet mer och mer. Flera av de större spelsidorna har plockat bort sina betyg. Det fungerar hyfsat fint i det mediet, men när någon av dyngblaskorna, till exempel Super GAY eller Gloating, får för sig att göra det i något slags försök att ta efter mer finkulturella blaskor där hela texten framhålls istället för en viss siffra går det käpprätt åt helvete. Alla speljournalister kan för övrigt fara åt helvete, utom möjligtvis Jessica Chobot (om hon räknas som en), med sitt otroligt sköna anlete.

I övrigt är spel inte konst, det är underhållning. Hårda män med stora vapen. Mjuka, vackra damer i nöd. Stereotypa negrer med ljus röst. Varför måste man bli så besatt av sin hobby att man står helt blind till faktumet att ett spel inte är finkulturellt? Varför är man tvungen att så desperat försöka berika spelkulturen? Det resulterar ju ändå bara i att denna patetiska "livsstil" kommer i sitt rätta ljus och verkligen framstår som det retarderade syskon det faktiskt är i förhållande till övriga underhållningsbranscher. Varför, åh varför, var man tvungen att ta med sig sitt fanatiska och onaturliga feministdravel in i den spelvärld jag så länge älskade för sin omogenhet? Jag kommer aldrig någonsin förstå vad som är diskriminerande med muskulösa män och kvinnor med stora bröst. Sluta skriva om spelmode, spelkonstnärer, spelpoeter, spelmusik och allehanda idiotism som gränsar till den del av spelkulturen som inte har med insomnia, musarm eller två timmars sömn per natt att göra!

Bilden där fröken Chobot tungknullar en PSP börjar bli gammal, så jag ger er en ännu mysigare vy...