Råttan: Återkomsten: Listan

Var hälsade, ärade läsare! Jag tänkte bryta hiatus-trenden och göra min återkomst innan ett år passerat, så nu är jag här. Saknaden av Pawped C. drar mig alltid tillbaka, och jag hoppas att Alien också känner så. Eftersom det var ett tag sedan sist tänkte jag inleda med att systematiskt lista allt nytt i mitt liv!

Jag har...

• Skaffat en ny frisyr.
• Lärt mig hantera en pletora av dödliga vapen och stridstekniker.
• Gift mig med Rihanna och Amy Reid på samma gång.
• Tillsammans med Ab planerat världshistoriens absolut mest storartade spelserie.
• Tvingats att ha sex med Carmella Bing för att få använda henne som flotte för att undkomma en öde ö.
• Spelat många spel.
• Sett många filmer och serier.
• Insett att Jessica Albas storhetstid till slut är förbi, men att hon fortfarande ligger högt på listan.
• Lyckats stävja ett uppror i det lilla landet jag härskar över.
• Utfört ett folkmord (se ovan).
• Till slut fått reda på att Abducted Aliens penis mäter över 25 centimeter i slakt tillstånd.

Mycket mer än så tänkte jag inte skriva i dagens inlägg. Jag återkommer under veckan med rapport om hur mitt nya dubbelgiftermål fungerar i vardagen. Tills dess:

Ow Rev-oh-are!

100 inlägg firas med buller och bigtitits

Kära kragpoppare!

Vi firar härmed det hundrade inlägget på Popped Collar, och gör detta genom att publicera ett gemensamt författat poem, en episk och nydanande berättelse om kärlek, hjältemod och sorg, som rör kring det som är närmast våra hjärtan. Vid tillfälle kommer både jag och Ab dessutom publicera varsin jubileumskrönika, så se till att ni håller ögonen öppna efter detta. Utöver det vill jag även, å mina och Abs vägnar, passa på att hjärtligt tacka er läsare för den hjärtvärmande lojalitet och det engagemang ni visat gentemot bloggen. Ni utgör ett synnerligen spektakulärt ljus i den annars så mörka verklighet vi alla vanligtvis lever i och som vi dagligen försöker undkomma. Jag anser att vi, här idag, lyckats bättre med detta än någonsin förr! Nåväl, det är dags att korka champagnen och ännu en gång poppa collarn.


Tänk er en värld utan kvinnor och kel
En framtid värre än de värsta JRPGs fel

Du skulle aldrig få se en välsvarvad bak
och bjuda in henne till en natt under ditt tak

Att placera ditt huvud i en rundad barm
och känna din fallos vara glödgande varm

Vetskapen om vad du kunnat få
lämnar ditt skrotum i en nyans av blå


Tänk er radikalfeministiska könsroller
och hur de skulle projiceras till era konsoler

Nej, Råttan skall aldrig låta det ske
ty då finns det ju ingen kvinna att tillbe

Kvinnan bör diska, suga och stå i
behagas ej mannen har han rätt att slå pli

Bör lyda likt får som vallas var dag
jag önskar bigtitits, min önskan är lag


En gång var Ab en bortrövad rymdman
Nu hindrar han mardrömmen från att bli sann

Med sin lojala råttbroder Rat
författas det opus natt efter natt

Tillsammans mäter de två tjog centimeter
och utsätter kvinnor för obsceniteter

Så hjälp oss genom att poppa kragen,
samtidigt som ni avtäcker kvinnobehagen

Simpla hål

Vet ni vad jag stör mig på? Fittor! Varför tvingas man gång på gång knulla ett hål som vid upprepade tillfällen fört urin ur en kvinna? I vissa fall petar man till och med i köttväggar som transporterat ett barn eller två till världen. Det är inget annat än befängt! Inte ens den utvärtes formen på fittan känns särskilt genomtänkt (ungefär som detta inlägg?) anser jag personligen. Ändtarmsöppningen framstår med sin enkla och självklara design som betydligt mer lämpad för penetration, bortsett från faktumet att något mycket värre än urin extraheras därifrån. Kort och gott ett simpelt hål. Rad Rat gillar när saker och ting är simpla. Speciellt hål.

Nödvändigheten av logik

Logik är fantastiskt, och då syftar jag inte på Aristoteles logik, utan på när spelen håller sig inom logikens gränser. Det behöver inte vara verkligt, men det ska finnas gemensamma lagar och regler inom den specifika spelvärlden som är oföränderliga. När det inte sker blir jag sur.

Ett exempel på detta är Assault on Dark Athena, närmare bestämt närstridsmomenten. Hur kommer det sig att fienden kan blockera mina knivhugg med blott underarmarnas skinn och ben, medan jag; Riddick, galaxens hårdaste hårding, inte kan det? Varför tar de inte skada?

Sen finns det mängder med exempel att hämta från den förunderliga j-rpgvärlden, men det är en annan historia... Men det är värt att påpeka de gångerna då någon dör i en filmsekvens, utan möjlighet till helning, trots att det tycks vara fullt möjligt under spelets vanliga gång.

Den nya avföringen

Hej, kära läsare.
Stundom dyker det upp spelutvecklare som utlovar att just deras spel ska vara vuxet. Det brukar sluta med blod (har jag inget emot, om det välanimerat) och avklädda kvinnor (har jag inget emot, om de är vackra), vilket inte är just vad jag symboliserar med "vuxet". Någon form av intellektuell stimulans kommer närmare sanningen i min mening; antingen i handlingen eller i spelets gameplay. Exempel på spel som uppfyller kraven i vardera kriterium skulle kunna vara PlaneScape: Torment och Civilization 4 - alltså inte Die by the Sword... men det finns inget som säger att vuxna inte kan avnjuta blod och våld, givetvis. Bara att det inte är just våld som definierar att någonting är vuxet.

Dragon Age: Origins är ett dylikt lir som jag hoppas en smula på. Dessvärre råkar det vara ett spel som skulle vara "vuxet", och i dagarna kom en trailer som inte direkt gjorde mig lycklig. Den nya skiten, verkligen.




C.S Lewis sade följande som känns hyfsat relevant i sammanhanget:

"When I was ten, I read fairy tales in secret and would have been ashamed if I had been found doing so. Now that I am fifty, I read them openly. When I became a man, I put away childish things, including the fear of childishness and the desire to be very grown up."

Ingenting är bättre än mammon

Att köpa TV-spel är dyrt. Inte särskilt märkligt, med tanke på att det är en lyxvara som vi kan förunna oss på grund av att vi lever i ett I-land, men likväl, när penningpungen blir lättare känns det vemodigt; detta gäller i synnerhet när pengarna man spenderar hamnar på vad som visar sig vara ett uselt spel. Lösningen på problemet kan givetvis vara att ladda ner piratversioner, men eftersom det är olagligt ska vi inte göra det, eller hur?

Demon är ofta väldigt tråkiga, så då återstår det att försöka lita på recensioner och egna intressen. Likväl går det horribelt fel ändå alldeles för ofta. Ett grymt exempel på detta är Neverwinter Nights 2, med sin usla story (som skulle vara bra), patetiska dialog och ointressanta strider. Vad kan man göra åt detta? Jo, man kan importera, enär de rådande skatterna medför höga priser på underhållande ting, såsom TV-spel. En personlig favorit är Kanada, trots att de ständigt besegrar oss i ishockey.

Om man jämför prisskillnaden på Pokemon Platinum mellan Video Games Plus (länken) och Webhallen så blir det 179 kronor. Det är ganska mycket för ett DS-spel. Givetvis måste man räkna med frakt, men icke desto mindre blir det billigare - och möjligheten att köpa flera spel åt gången finns också, ty då sparar man ju ännu mer. Å andra sidan kostar det närapå 0 kronor att ladda ner, men att vara pirat är väl inte ett lockande alternativ. Eller? Eller? Eller? Eller? Eller?

RIP Duke

Det har skämtats om Duke Nukem Forever i ganska många år nu, så det borde kanske inte komma som någon överraskning att 3D Realms läggs i graven. Faktum är att jag skrev redan i projektarbetet i gymnasiet att spelet var kraftigt försenat, vilket nog säger en del om deras arbetskapacitet.

Jag har aldrig spelat något i serien, så jag kan inte påstå att jag sörjer. Trailern som kom ut 2001 bådade dock mycket gott, så man kan undra varför det inte släpptes då. Det såg trots allt ut att vara ganska färdigt då, samt tämligen ägande.



Jag undrar hur företaget kunde hålla sig flytande så länge, när det var de själva som stod för finansieringen av spelet. Det i sig är ett mirakel.

Duke fungerade som en viktig samhällskritiker, filosof och debattör.

Goda egenskaper hos en man

Jag och Råttan skapade en vacker saga i går natt, och eftersom jag är en vänlig själ så får ni ta del av den.

RR: Goda egenskaper hos en man
AA: är ett vitt leende och en fast fallus
RR: samt möjligehten att älska både
AA: blondiner som brunetter, samtidigt.
RR: Män som kvinnor, fast med vetskapen om i vilken av dessa hans fallus skall sprida
AA: den lycksaliga och heliga...
RR: mansjuicen, kapabel att överföra det destruktiva retroviruset HIV (humant immunbristvirus), som obehandlat kan
AA: förinta svaga varelser utan pardon.
RR: Som gång på gång på gång påvisats i Afrikas...
AA: stäpper bland stäppnegrerna,
RR: blånegrerna, negresserna och negerbarnen samt...
AA: Halv-aporna.
RR: Fin.

Datorn håller på och "repareras", vilket den har gjort i ett bra tag nu. Läge för att köpa en nyare, fräsigare hårddisk, måhända?

Doin' rails off of a pair of fake tits

En nykterist är lika med en eejit. Jag kan förstå en del nykterister, till exempel människor som växt upp med alkoholiserade föräldrar eller som avstår på grund av sjukdom eller dylikt, men inte den generella "Jag-kan-ha-kul-utan-alkohol"-nykteristfittan. Jag har träffat ett par stycken av ovanstående kategorier under mina många våta nätter. Den förstnämnda nykteristfittan påstår att denne kan ha kul utan alkohol, även i festsammanhang. Är det därför man står i ett hörn halva kvällen och dricker Club Soda medan vi andra, måhända på stenåldersmanér, umgås och avnjuter en kall öl, varvid man åker hem klockan elva och masturberar sig till sömns med tårar i ögonen? Den enda som skulle vara så pass efterbliven att påstå att man kan ha minst lika kul nykter är någon som aldrig varit onykter och över huvud taget inte har något slags rus att relatera till. I mina ögon har en dylik person absolut ingen trovärdighet alls i en debatt om alkohol. Jag har varit nykter och jag har varit full, vilket innebär att jag på ett extremt mycket större plan har rätt till mina åsikter. Du behöver inte dricka alkohol, men gnäll för i helvete inte om det, idiot.

Några öl, ett paket cigaretter och en våt och svettig fitta kännetecknar en bra kväll!

Vidare finns de som avstår att dricka av politiska skäl. De större ölföretagen utnyttjar kvinnor i Kambodja, därför dricker man inte öl. Jag har bara en sak att säga: köp lokalbrygge, horor.

Allt är inte väl i alkoland heller. Detta börjar bli en väldigt trött debatt, men en av sakerna som stör mig allra mest är varför en människa som super sig i princip medvetslös två-tre gånger i veckan har mage att gnälla på någon som gillar att avnjuta en spliff eller föredrar att dra några rails inför festsammanhang. Jag är trött på att smyga med det på hemmafester. Du som ringde polisen för något år sen på en fest förtjänar att bli blåslagen snarast!

Åter vidare vill jag även varna för Amy Reid-packet från Empornium, ty det endast innehåller material av det tämligen mjukare slaget. Du behöver inte tacka mig för att jag givit dig en ny källa, Ab.

Hentai utlovas

Tydligen gör Hiroki Kikuta musik till hentaispel. Bra musik, t.o.m. (om man ska tro recensionerna). Om ni inte vet vem Hiroki Kikuta är, så gjorde han musiken till Secret of Mana och dess efterföljare. Ettan var ett utmärkt coop-spel... och utmärkta coop-spel är förträfflig underhållning. Jag måste erkänna att jag är en smula förvånad över hans nya karriärval, men det ska bli intressant att se när John Williams börjar göra porrfilmsmusik.

På tal om porr, så diskuterade jag och Rat vilken Satriani-låt som bäst skulle passa in i en porrfilm. Jag säger Woodstock Jam (som han tror passar till en tripp), medan han tycks anse att Rubina är det bästa valet. Han har givetvis sett på för mycket mjukporr och fått fel sorts idéer.

Att leva som Rambo

Crysis är som Rambo, men i spelform. Fast Crysis är inte lika manligt.

Rambo-serien är förträfflig underhållning. Man kanske inte tänker det vid första anblicken, men det finns några likheter mellan en valfri Rambo-film och Crysis. För det första, så är man oerhört mycket mäktigare än fienden (annars skulle man bli ägd tämligen raskt), precis som Rambo. För det andra, så har man förmågan att smyga runt och dräpa i lönndom; det är något speciellt med att smyga upp bakom en korean och pumpa denne full med bly. Smygandets konst är något som John J utför till perfektion likaså, ty vem skulle kunna glömma bort Rambo: First Blood Part II där han gömmer sig i djungeln och slaktar nidingar?

Olyckligtvis är man alltid klädd i en ful latexdräkt i Crysis, vilket omöjliggör bärandet av Rambos signum: pannbandet (och den svällande frisyren). Men, man kan väl inte få allt.

För övrigt släpps Rambo-kollektionen på DVD för det ringa priset av 129 riksdaler i slutet av månaden. Det är lag på att införskaffa ett exemplar.

Angående latinos

Jag har länge varit konfunderad över faktumet att alla människor som är födda i spansktalande länder i princip skriker och gormar när de för normal konversation. Motparten i konversationen verkar ha mindre betydande roll för volymnivån när det som enbart kan beskrivas som en brutal våldtäkt på omgivningens öron tar plats. Detta fenomen verkar dock nå sitt kulmen när två spicks samtalar med varandra i en annars lugn och harmonisk svensk miljö. Efter några intressanta händelser de senaste dagarna börjar jag komma underfund med vari problemet ligger. Det förhåller sig helt enkelt så att flamencon och salsan spelas extremt högt, varpå en stor del av befolkningen drar på sig permanenta hörselskador redan vid mycket låg ålder och gemene man tvingas tala extremt högt för att göra sig hörd. Vad tror ni läsare? Har jag en poäng i min teori eller är jag helt ute och cyklar?

Nä, nu är det snart dags att gosa ner sig med The Last Remnant tillsammans med min gode vän A. Alien.

Farväl, för nu.