Kära kragpoppare!
Vi firar härmed det hundrade inlägget på Popped Collar, och gör detta genom att publicera ett gemensamt författat poem, en episk och nydanande berättelse om kärlek, hjältemod och sorg, som rör kring det som är närmast våra hjärtan. Vid tillfälle kommer både jag och Ab dessutom publicera varsin jubileumskrönika, så se till att ni håller ögonen öppna efter detta. Utöver det vill jag även, å mina och Abs vägnar, passa på att hjärtligt tacka er läsare för den hjärtvärmande lojalitet och det engagemang ni visat gentemot bloggen. Ni utgör ett synnerligen spektakulärt ljus i den annars så mörka verklighet vi alla vanligtvis lever i och som vi dagligen försöker undkomma. Jag anser att vi, här idag, lyckats bättre med detta än någonsin förr! Nåväl, det är dags att korka champagnen och ännu en gång poppa collarn.
Tänk er en värld utan kvinnor och kel
En framtid värre än de värsta JRPGs fel
Du skulle aldrig få se en välsvarvad bak
och bjuda in henne till en natt under ditt tak
Att placera ditt huvud i en rundad barm
och känna din fallos vara glödgande varm
Vetskapen om vad du kunnat få
lämnar ditt skrotum i en nyans av blå
Tänk er radikalfeministiska könsroller
och hur de skulle projiceras till era konsoler
Nej, Råttan skall aldrig låta det ske
ty då finns det ju ingen kvinna att tillbe
Kvinnan bör diska, suga och stå i
behagas ej mannen har han rätt att slå pli
Bör lyda likt får som vallas var dag
jag önskar bigtitits, min önskan är lag
En gång var Ab en bortrövad rymdman
Nu hindrar han mardrömmen från att bli sann
Med sin lojala råttbroder Rat
författas det opus natt efter natt
Tillsammans mäter de två tjog centimeter
och utsätter kvinnor för obsceniteter
Så hjälp oss genom att poppa kragen,
samtidigt som ni avtäcker kvinnobehagen
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment