Överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor

Ypperlig redogörelse från min älskade vän, Ab Alien, angående Dawn Of Whore Deux. Du stressar även ett ytterst viktigt faktum angående speljournalister, Ab. Jag själv fullkomligt avskyr speljournalister och deras tiotusentalsordiga halvromaner till recensioner. Vill jag läsa en diabolisk mängd bakgrundsinformation kring till exempel utvecklarna, producenten (Hideo Kojima?), eller kanske själva spelserien, så går jag naturligt till internetbaserade faktasidor och uppslagsverk för att finna informationen jag söker. Jag vill för i helvete läsa en recension! En recension och ingen jävla horartikel! En recension skall handla om hur bra eller uselt ett spel är, givetvis ur skribentens perspektiv, och ingenting annat. Denne skall dessutom förslagsvis behandla spelet ett antal punkter. Ett exempel på detta kan vara:

Grafik:
Den rent tekniska nivån på grafiken, såväl som designen och måttet av smakfullhet som genomsyrar hela produktionen. Ett exempel på varför detta är av yttersta vikt kan göras av Dead Or Alive-serien från Team Ninja på Tecmo. Varje del i serien var tekniskt banbrytande när den släpptes, dock anses designen av väldigt många vara ganska usel och inte minst smaklös. Personligen finner jag dock stor tillfredsställelse i överdimensionerade, skumpande kvinnobröst, lila hår och cyberninjor.

Vem kan motstå den 16-åriga (underåriga) ninjaflickan, Ayane, från Dead Or Alive-serien?

Avsaknad av betyg är något som verkar bli på modet mer och mer. Flera av de större spelsidorna har plockat bort sina betyg. Det fungerar hyfsat fint i det mediet, men när någon av dyngblaskorna, till exempel Super GAY eller Gloating, får för sig att göra det i något slags försök att ta efter mer finkulturella blaskor där hela texten framhålls istället för en viss siffra går det käpprätt åt helvete. Alla speljournalister kan för övrigt fara åt helvete, utom möjligtvis Jessica Chobot (om hon räknas som en), med sitt otroligt sköna anlete.

I övrigt är spel inte konst, det är underhållning. Hårda män med stora vapen. Mjuka, vackra damer i nöd. Stereotypa negrer med ljus röst. Varför måste man bli så besatt av sin hobby att man står helt blind till faktumet att ett spel inte är finkulturellt? Varför är man tvungen att så desperat försöka berika spelkulturen? Det resulterar ju ändå bara i att denna patetiska "livsstil" kommer i sitt rätta ljus och verkligen framstår som det retarderade syskon det faktiskt är i förhållande till övriga underhållningsbranscher. Varför, åh varför, var man tvungen att ta med sig sitt fanatiska och onaturliga feministdravel in i den spelvärld jag så länge älskade för sin omogenhet? Jag kommer aldrig någonsin förstå vad som är diskriminerande med muskulösa män och kvinnor med stora bröst. Sluta skriva om spelmode, spelkonstnärer, spelpoeter, spelmusik och allehanda idiotism som gränsar till den del av spelkulturen som inte har med insomnia, musarm eller två timmars sömn per natt att göra!

Bilden där fröken Chobot tungknullar en PSP börjar bli gammal, så jag ger er en ännu mysigare vy...